Tamara McKinley: "Jag har flera spännande projekt på gång men jag måste hålla dem hemliga ett tag till."

Jag föddes i den australiensiska ön Tasmanien där jag växte upp med min mormor och två mycket engelska och ganska viktorianska gammelmostrar. Vi bodde ett litet hus nära Bluff Beach i Devonport där min mamma hade hästar och tävlade. Min mamma var inte gift när jag föddes och hon ville adoptera bort mig, men då tog min mormor hand om mig istället.

Jag lärde mig läsa och skriva redan när jag var fem år gammal och som ensamt barn hos äldre personer fann jag kamratskap, spänning och fantasi i böckernas värld. Min kärlek till läsning har sedan hållit i sig hela livet. När jag var tolv läste jag

av Leon Uris och i det ögonblicket väcktes drömmen om att skriva en egen bok. College, äktenskap och barn gjorde att jag hann bli 40 år innan drömmen blev sann och mina första två böcker publicerades under namnet Tamara Lee - de var psykologiska thrillers. Hittills har jag tretton Tamara McKinley-titlar publicerade och fjorton andra böcker publicerade under namnet Ellie Dean. Och jag skriver fortfarande! 😊

 
Jag läste en bok av Peter May som heter som nämnde den tvingande migrationen av skotska torpare från deras hemland till Kanada. Jag bestämde jag mig för att ta redan på mer om detta och upptäckte att en stor grupp även hade skickats till Tasmanien under väldigt hemliga förhållanden. Det var då jag kände att jag hade en ny berättelse på gång.

Jag har ingen annan koppling till Skottland, än min kärlek till landet för dess skönhet och storhet. Isle of Skye är en av de vackraste platserna på jorden, men den har upplevt fruktansvärda fall av att människor blir bortkörda från sitt land och lämnade som hemlösa och att svälta. De människorna hade två val; stanna och se sina älskade dö, eller att ge sig iväg på smutsiga, läckande fartyg till Kanada, Amerika eller Australien där de sedan var tvungna att arbeta av sin skuld för resan. Många dog innan de kom fram men de som överlevde skapade till slut nya liv för sig själva och blev ganska välmående. Deras historier väckte verkligen min fantasi.

När publicerades var mitt stoltaste ögonblick. Och också det ögonblick som förändrade mitt liv mest. Jag försökte sakta återhämta mig från en uppslitande skilsmässa och hotades av stämningar på grund av min före detta mans skulder i samma veva som den boken såldes till ett tyskt bokförlag och sedan slog internationellt.

Det var Oceanien-trilogin (och ). All research om Australiens historia var komplicerad men att skaffa sig rätt kunskaper om Aboriginerna var ännu svårare. Att sedan skriva historien om fångarna och hur de behandlades gjorde det, om möjligt, ännu svårare. Men med allt det sagt är jag väldigt stolt över den trilogin och ser den som det bästa jag gjort.

Jag har flera spännande projekt på gång men jag måste hålla dem hemliga ett tag till. För tillfället skriver jag också på den fjortonde boken i Ellie Dean-serien.


Att få en bok publicerad blir svårare och svårare för varje dag. Konkurrensen hårdnar, förlagen styrs mer och mer av pengar och till och med de etablerade författarna kan få nej och deras försäljningssiffror dalar. Självpublicering är förstås något som öppnat för nya möjligheter men då krävs det väldigt mycket av dig själv för att sälja in boken. Jag tror det är bättre att ha ett förlag som redigerar, distribuerar och marknadsför din bok. Så du själv kan lägga all din energi på skrivandet. Så jag skulle rekommendera alla att först ta redan på vilket eller vilka förlag som letar efter böcker som din och fortsätta därifrån.
Men låt inte detta avskräcka dig. Om du drömmer om att skriva så skriv! Om jag kan göra det så kan du. Och var öppen för alla tips och råd och att göra ändringar I texten. Släpp prestigen.

Ja, Stieg Larsson och Henning Mankell som båda, sorgligt nog, inte finns med oss längre.